Jag kommer i en serie krönikor att analysera hur jag ser på coronapandemin i allmänhet och på den svenska coronastrategin i synnerhet. Jag kommer att peka på hur den svenska utvecklingen allvarlig förvärrats av våra politikers oförmåga att hantera den uppkomna situationen och vad det beror på. Avslutningsvis kommer jag att försöka formulera en vetenskapligt grundad strategi som skulle sparat tusentals svenska liv och som framgent kan minska den allvarliga sjukligheten i Covid-19.

 

Regeringens ansvar

Den svenska hanteringen av coronapandemin är unik i världen. Vår coronastrategi avviker starkt från andra jämförbara länder. Hur blev det så?

Svaret på frågan är att Miljöpartiregeringen, till skillnad från i jämförbara länder, består av ytterst lågt utbildade politiker. Det gör att det inte verkar ha funnits någon i den kretsen som varit kompetent nog att klara av en självständig analys av situationen. Såväl regeringspartiernas som de övriga partiernas politiker med statsministern i spetsen, har helt enkelt abdikerat från sitt ansvar. Blir man tillfrågad om ansvar skyller regeringen på regionerna och regionerna på regeringen, ingen vill kännas vid sina skyldigheter. Man har överlåtit besluten till forskarna inom Folkhälsomyndigheten (FHM) och det skolmedicinska samhället vilka i princip fått fria händer.

För den som förstår sig på forskare och forskning, vilket bevisligen få ledande svensk politiker verkar göra, är beslutet att ge forskarna fria händer direkt livsfarligt. Som den svenska epidemin utvecklats under forskarnas befäl ser vi tydliga bevis för detta.

Om det är något som forskare älskar, så är det att få fria händer att genomföra stora omfattande experiment. Våra forskare kunde se hur andra länder under kompetent politisk ledning vidtog drastiska åtgärder för att snabbt kväva smittspridningen. Det var den strategin som kinesiska politiker omedelbart valde och som bevisligen lyckades isolera smittan till en liten provins i jättelandet Kina. En rad andra länder har i olika grad kopierat den kinesiska strategin med god framgång. För de svenska forskarna blev det oerhört frestande att försöka överträffa övriga länder med en strategi, där man nöjde sig med åtgärder för att bara bromsa smittspridningen lite grann, bara så mycket att den underdimensionerade svenska sjukvården skulle hinna med.

Tanken som de svenska forskarna hade var att man med sin kontrollerade spridning skulle nå flockimmunitet långt före alla andra och komma ut ur epidemin bättre rustade än alla andra. Eftersom vi nu, när vi kan avläsa resultatet, inte verkar vara i närheten av en flockimmunitet, har vi de senaste veckorna blivit sittande med världens högsta dödlighet per capita till ingen nytta.

 

Riskgrupperna

När man på FHM lade grunden för sin strategi var en viktig del att studera de siffror över sjukligheten som rapporterades från Kina och andra länder som låg före i utvecklingen. Forskarsamhället identifierade tidigt äldre människor som den stora riskgruppen. I grova drag hade man identifierat en 8-procentig dödlighet bland 70-åringar och en 15-procentig bland 80+ och med överrepresentation för äldre män.

Vad forskarna även noterat är att dödligheten är långt högre bland personer som hade en eller fler metabola diagnoser såsom metabolt syndrom med fetma, hypertoni, diabetes, hjärtkärlsjuklighet, cancer m.m.. Dessa står för uppåt 90% av dödsfallen. Sjukdomarna skördar årligen 40 miljoner döda. De har ökat pandemiskt de senaste 40 åren som jag skrivit om i min bok Den Metabola Pandemin. Inom Riksföreningen för Metabol Hälsa har vi varnat för att denna pandemi, som på sikt hotar att helt överbelasta sjukvården och leda till skenande kostnader. Inte ett enda av de politiska partierna har besvärat sig att ta ansvar och ta upp denna mycket allvarliga fråga. Coronapendemin vore ingen pandemi om man i tid tagit itu med den metabola sjukligheten på ett adekvat sätt.

Det är alltså ingen tvekan om att den helt dominerande riskgruppen är de metabolt sjuka. Ålder är sannolikt en ganska liten risk i sig. Medicinmännen har begått ett klassisk fel inom forskningen, nämligen tron att det råder kausalitet mellan en samvarierande variabel och sjukligheten. Eftersom de metabola sjukdomarna tar ganska lång tid att utvecklas, så ser man en kraftig överrepresentation bland de äldre och en stor del av svårt metabolt sjuka hittar man på vårdhem och äldreboenden. Sannolikt är inte metabolt friska åldringar en mycket större riskgrupp än yngre människor. Och när yngre blir allvarligt sjuka i Covid-19 har även de ofta en metabol diagnos.

Den svenska strategin har av allt att döma haft fel fokus när man pratat om att ”skydda de äldre”, man borde ha koncentrerat sig på personer med olika metabola diagnoser istället.

I siffrorna över sjukligheten som kommer fram har man även identifierat en annan riskgrupp som jag berört i tidigare krönikor. Utöver de metabola sjukdomarna ser vi en stark överrepresentation hos de som blir sjukast bland personer med mörk hy, vilket av allt att döma beror på att dessa grupper snarast regelmässigt uppvisar D-vitaminbrist. Den tidigare berörda gruppen med multisjuka äldre på institutioner uppvisar även regelmässigt liknade brist på D-vitamin. En färsk studie visar en kraftigt förebyggande effekt av D-vitamin för att mildra sjukligheten. Detta är ett vetenskapligt faktum som skolmedicinen förbigår med kompakt tystnad och som därför inte fått påverka strategin.

Vi kan alltså sluta oss till att de två helt dominerande riskgrupperna är metabolt sjuka personer och personer med D-vitaminbrist. Hög ålder i sig är sannolikt inte en betydande risk. I och med att man utgått från åldersfixeringen har skolmedicinmännen byggt in ett stort misstag i coronastrategin – och de okunniga politiker som har ansvaret sitter på läktaren och förstår ingenting.

 

Fortsättning följer.

 

Lars Bern

 

Om ni vill stödja föreningen ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441