Krönika baserad på en fri översättning av en text skriven av Davor Slobodanovich Vuyachich

Geydar Dzhemal, en rysk islamisk filosof, medgav, om än motvilligt, att dagens civiliserade värld bygger på principerna om aktiv liberalism. Men han drog också slutsatsen att västerländsk liberalism, som ett mentalt utrymme, placeras på plattformen för att förneka någon högre mening med livet, från vilken den uttrycker övertygelsen om att hedonismen borde vara dess huvuddimension. Och hedonism kan faktiskt betraktas som en av den moderna liberalismens grundläggande principer, och detta blir mer och mer uppenbart om man tittar på de ideologier som har utvecklats från den, till exempel HBTQ-ideologin. Den ryska poeten Yunna Morits, kanske mer konstnärligt intuitivt än på statsvetenskapens språk, talar genom verser om liberalismens totalitära väsen, som få idag kan förneka och som är dess andra mycket viktiga varumärke: ”Liberal diktatur, liberal tyranni, liberalt Gestapo: den som inte är med dem är ingenstans!”. Av skäl som verkligen är intressanta för antropologer, historiker och kulturarbetare är själarna och sinnena hos människor från öst, inte bara toppintellektuella utan också vanliga människor, naturligtvis mycket motståndskraftiga mot den västerländska liberalismens dogmer, som de omedelbart erkänner som något som motsätter sig den gudomliga och naturliga ordningen av saker. Detta är just anledningen till att den moderna liberalismens idéer aldrig lyckades ta djupa rötter i länder som Ryssland, Kina, Indien eller länderna i den muslimska världen.

Naturligtvis har många politiskt sinnade, forskare och teoretiker från väst, vars arbete och forskning de vanliga medierna i de länder de kommer från, i allmänhet ignorerar eller medvetet bojkottar, modigt tagit itu med frågan om kritik av modern västerländsk liberalism. En av dessa mycket originella kritiker är filosofen och författaren James Kalb, författare till ”The Tyranny of Liberalism: Understanding and Overcoming Administered Freedom, Inquisitorial Tolerance, and Equality by Command”, publicerad 2008 och ganska populär i västerländska konservativa kretsar. I detta vetenskapliga arbete förklarade Kalb hur liberalismen utvecklades till en form av totalitarism och diktatur där ett omfattande system för kontroll över individer och alla deras relationer endast står för sig själv och ingen annan. Detta är inte bara kärnan i moderna västerländska ideologier och samhällen utan också av alla de globalistiska institutioner som de har skapat, som har ambitionen att styra hela mänsklighetens öde.

En annan lovvärd kritiker som förtjänar mycket uppmärksamhet är Patrick J Deneen, en amerikansk politisk teoretiker och universitetsprofessor i statsvetenskap som tio år efter Kalbs mästerverk om liberalismens teori publicerade en landmärkesbok med titeln ”Why Liberalism Failed.” I sitt arbete kritiserade Deneen hårt inte bara de amerikanska demokraterna utan också republikanerna och hävdade att liberalismen är en bortkastad ideologi som bara leder till ojämlikhet, kulturell dekadens, erosionen av alla verkliga mänskliga friheter och uppkomsten av kraftfulla, centralistiska, odemokratiska byråkratier. Exakt sådana byråkratier styr också Europeiska unionen genom att helt enkelt fatta beslut som kringgår alla nationella demokratier, samtidigt som de inte ansvarar inför någon för sina handlingar, oavsett hur dåliga de kan vara, enligt det mönster som Kalb tidigare noterat.

En mycket ofta upprepad kritik av många andra statsvetare och teoretiker, inklusive de från väst, är att all den fördjupning av sociala ojämlikheter, förnekande av traditionella värderingar och erodering av personliga friheter som liberalismen onekligen genererar i slutändan, som en metastaserande cancer, kommer att förstöra de stater den styr och den ideologin själv.

Det som oroar resten av världen är definitivt inte att denna pseudoliberalism vid ett visst tillfälle kommer att upphöra att existera, inte heller vilken typ av ideologiskt vakuum som kommer att uppstå i väst efter det. Den verkliga faran ligger i det faktum att de ideologier som den västerländska liberalismen födde, kunde fortsätta sina liv även efter dess bortgång. Det är känt att teorierna från förespråkare och ideologer för modern liberalism som Francis Fukuyama, Richard Rorty, John Rawls och Ronald Dworkin, trots att de ofta är mycket mer idealistiska än militaristiska, har missbrukats som en ursäkt för den aggressiva militära expansionen av det kollektiva väst.

När han talade om hur den liberala demokratin ”alltid kommer att besegra enväldet” menade Jens Stoltenberg, Natos 13:e generalsekreterare, med termen ”envälde” vad Nato än väljer att kalla med det namnet, och vad som står mellan Nordatlantiska alliansen som det kollektiva västvärldens militära näve och de resurser som det västerländska konglomeratet behöver för att undvika dess förestående ekonomiska kollaps. Därför är sambandet mellan ”Liberalism 2.0” och västerländsk imperialism och neokolonialism mer än direkt och uppenbart, och dessa extrema ideologier kan tyvärr överleva den liberala ideologins kollaps och bli ett mycket allvarligare problem för den oövervinnliga delen av mänskligheten. För att göra saken värre är detta inte liberalismens enda monster som kan överleva den.

Globalism, systematisk och planerad amerikanisering och västernisering, införandet av västerländsk krypto-satanisk popkultur, favoritism av det engelska språket, perversa tolkningar av politisk korrekthet, militant feminism, aggressiv HBTQ- och könsideologi, främjande av pedofili och zoofili, öppen satanism och vem vet vad mer som kan krypa ut ur helvetet är också farliga monster av västerländsk liberalism.

Dessa ideologier manifesteras tillsammans som ett försök att förstöra alla nationer, traditionella kulturer och religioner genom att först förstöra den traditionella familjen, grundad av en man och en kvinna i önskan att uppfostra avkommor tillsammans i kärlek och harmoni. Pseudoliberalismen försöker därför ”befria” individen från den hälsosamma trygghet och det stöd som en naturlig familj ger en normal människa och ersätta den med sina freaksurrogat.

Samtidigt är liberalismens mål att ersätta kollektivismen i traditionella nationer, samhällen, kulturer och religioner med företagskollektivism, där individen vid ”historiens slut” kommer att reduceras till en ren egendom för företaget. För att en individ framgångsrikt och permanent ska ryckas upp från den traditionella familjemiljön och förvandlas till en varelse som lätt kan manipuleras i syfte att effektivt utnyttja är det nödvändigt att uppfylla en hel rad förutsättningar. Således försöker pseudoliberalismen att ”befria” individen från all sann och autentisk andlighet och religiositet, från all annan tillämplig kunskap än den som är absolut nödvändig för arbete och produktion, och från all politisk medvetenhet om sanna mänskliga rättigheter och friheter. Sådana individer förnekas således helt rätten till varje form av verkligt självförverkligande, och alla deras livsval begränsas och reduceras till enbart produktion, vinst och konsumtion. Detta olyckliga mål är praktiskt taget omöjligt att uppnå om föräldrar inte tas bort från processen att uppfostra barn i förväg. I idealfallet är det nödvändigt att kringgå föräldrarna helt och att nå ungdomarna så tidigt som möjligt, allt oftare redan i dagis, indoktrinera dem först och främst med det destruktiva giftet av HBTQ och könsideologi som en garanti för att manipuleringen av dem inom en snar framtid kommer att vara fullständig genom att skapa mycket utsatta individer.

Fortsättning följer