Maskinöversättning av en krönika av Finian Cunningham
Den 28 mars 2023
Den amerikanska kejserliga maktens byggnad har aldrig utmanats vid grunden. Det är nu.
Ryssland och Kina är fast beslutna att ställa de amerikanska förövarna av Nord Stream-sabotaget till svars. Uncle Sams dagar – ja decennier – av hänsynslös kriminalitet är över. Det kommer att bli ett att betala när det imperialistiska tyranniet i Washington går in i en mur av verklighet.
Flera veckor har gått med USA och dess västerländska lakejer som stenkastat FN:s säkerhetsråd och vridit sig mot och motstått uppmaningar från Moskva och Peking om en internationell brottsutredning av sabotaget av Östersjöledningarna som sprängdes i september.
En rad oberoende observatörer, som den amerikanske ekonomiprofessorn Jeffrey Sachs och den tidigare CIA-analytikern Ray McGovern, har instämt i den undersökande rapport som publicerades den 8 februari av den kända journalisten Seymour Hersh som hävdar att USA:s president Joe Biden och hans högt uppsatta personal i Vita huset beordrat Pentagon att slå ut naturgasledningen som går längs Östersjöns botten från Ryssland till Tyskland.
Ryssland och Kina är orubbliga när det gäller att inte låta denna viktiga fråga ignoreras. De vill ha en ordentlig utredning, internationell ansvarsskyldighet och straffrättsliga åtgärder. Moskva och Peking gör rätt i att insistera på detta. Washington och dess västerländska allierades antagande om straffrihet har pågått i alltför många decennier. Pengarna stannar här och både Ryssland och Kina är tillräckligt starka för att se till att USA inte kan hota, utpressa eller armvrida sig ur granskning.
Nord Stream-projektet är en stor internationell civil infrastruktur som kostar över 20 miljarder dollar att bygga under mer än ett decennium. Med en längd på 1 200 kilometer under Östersjön är det en imponerande ingenjörskonst som symboliserar de ömsesidiga fördelarna med god grannsämja och kooperativ handel.
Att Förenta staterna spränger denna gasledning för att slå ut Ryssland från den europeiska energimarknaden så att landet kan ta emot sina egna dyrare gasleveranser är en chockerande handling av statsterrorism och kriminalitet. Det är också potentiellt en krigshandling mot Ryssland och känslokallt sabotage mot förmodade europeiska allierade vars medborgare nu lider av ekonomisk misär av skyhöga energiräkningar. Tyska arbetare har i veckan stängt ner hela ekonomin från industriella protester över kollapsande företag och outhärdliga levnadskostnader.
Naturligtvis är Nord Stream-sabotaget en brådskande fråga om grundläggande rättvisa, ansvarsskyldighet för ett avskyvärt brott samt massiva internationella ekonomiska ersättningar. Det är nästan lustigt hur den självutnämnda amerikanska huvudpersonen i ”regelbaserad världsordning” desperat förhalar en uppenbar händelse av förfall och kaos.
Men mer än rättvisans grundläggande skyldighet är arvet från straffrihet. Att förövarna av ett sådant hänsynslöst terrordåd inte ställs till svars skapar ett farligt prejudikat. Vad hindrar annars statsterroristerna från att upprepa lika fräcka sabotage- och krigshetsakter? Själva begreppet internationell rätt och FN-stadgan raseras, inte bara undergrävs.
Nord Stream-incidenten öppnar potentiellt en era av skenande laglöshet och statlig banditverksamhet – av en kärnvapensupermakt, USA, som använder sina västerländska hantlangare för skydd. De västerländska nyhetsmedierna avslöjas i sin ovilja att undersöka också som inget annat än propagandakanaler i de kejserliga mästarnas tjänst.
Nutiden påminner om 1930-talet under en tid av fascistisk expansionism av Nazityskland och andra imperialistiska nationer, inklusive USA, Storbritannien, Frankrike, Italien, Spanien och Japan och andra. Nazityskland var inte den unika boven i dramat under den tidigare tiden av barbari, trots den officiella västerländska revisionismen i historien för att frikänna sig själv.
Efter andra världskriget mitt i askan av internationell förstörelse och upp till 85 miljoner dödsfall grundades FN och dess stadga för att skenbart förankra strängheten att det inte skulle bli någon upprepning av 1930-talets laglöshet och statsterrorism.
Den höga ambitionen var alltid en patetisk illusion. Decennierna efter andra världskriget såg inget stopp för de imperialistiska krigshetsande och undanflykter som främst utfördes av USA och dess västerländska allierade, särskilt Storbritannien. Vilket hån att USA och Storbritannien fick permanenta medlemsstater i FN:s säkerhetsråd med tanke på att dessa två skurkstater till stor del har varit ansvariga för otaliga krig efter 1945. De decennier långa krigen i Vietnam, Irak och Afghanistan är bara de mest ökända krigsförbrytelserna i den angloamerikanska ”speciella relationen”.
Under det kalla krigets decennier gav Sovjetunionen en begränsad kontroll av de värsta depredationerna av västerländska imperialister. Folkrepubliken Kina var inte tillräckligt stark för att fungera som en avskräckande kraft.
I ungefär två decennier efter att det kalla kriget officiellt slutade 1991 efter Sovjetunionens upplösning uppfattade USA:s härskare sig ha en licens för ”fullspektrumdominans”. Washington inledde en frenesi av oändliga krig som hittills nyligen har segrat.
Den första verklighetskontrollen av det ohämmade våldet från de amerikanska imperialisterna och deras Nato-hantlangare var Rysslands militära intervention i Syrien i slutet av 2015 för att sätta stopp för de västerländska intrigerna för ännu en regimförändringsoperation. Washington och dess medbrottslingar misslyckades med sina skändliga mål i Syrien, även om amerikanerna fortsätter att olagligt ockupera en del av arablandet och stjäla dess oljeresurser. (En ockupation som en ledande FN-tjänsteman nyligen vägrade att erkänna.)
Ukraina är den fullständiga manifestationen av slutet på straffriheten för USA.
Ryssland under Vladimir Putin har återfått den militära styrka som förlorades i och med Sovjetunionens upplösning. På vissa sätt är dagens Ryssland ännu mer formidabelt på grund av utvecklingen av nya former av vapen, såsom hypersoniska missiler och S-500 luftförsvar (som väst saknar försvar emot). Rysslands ekonomi är också på en sundare grund än Sovjetunionen som förlitade sig alltför mycket på militarism. Därför har Moskva kunnat stå emot det ekonomiska angrepp som Washington och dess allierade har försökt få över Ukrainakonflikten.
Lika viktigt är också att Kina har stigit till ekonomisk och militär stormaktsstatus. Tillsammans utgör Ryssland och Kina nu en osårbar motverkande kraft för USA och dess västerländska allierade.
I nästan åtta decennier efter andra världskriget var USA relativt fritt att löpa amok, förstöra internationell rätt och nationers suveränitet, höja dödstalen i miljoner och terrorisera planeten med sin ”godartade”, narcissistiska tyranni.
Konflikten i Ukraina, där Ryssland har sagt att ”nu får det vara nog” för år av USA-ledd Nato-aggression, visar att straffrihetens dagar äntligen är över för den blivande amerikanska hegemonen.
Washington har hänsynslöst höjt insatserna till en ohållbar höjd i Ukraina. Det har satsat huset – och gården – på att underkuva Ryssland för dess nästa omättliga kejserliga drag mot Kina. Men Moskva och Peking synar farbror Sams bluff. The buck stops here..
Den amerikanska kejserliga maktens byggnad har aldrig utmanats vid grunden. Det är nu.
anthropocene 