Människan är en ytterst komplex biologisk organism som är frukten av årmiljoners evolution som ägt rum i jordens ekosystem enligt den Darwinistiska principen om survival of the fittest (överlevnad för de bäst anpassade). Vi är en organism starkt avpassad till just den miljö som livets 3 miljarder år långa historia på jorden lett fram till. Detta innebär bl.a. att stora förändringar av vår livsmiljö rubbar vår anpassning och därför utgör ett påtagligt hot mot vår hälsa och överlevnad på sikt. Det är därför som skyddet av vår naturliga livsmiljö, är det som all strävan efter att skapa en hållbar utveckling borde ägna sig åt.

Det största hotet mot människors hälsa och långsiktiga överlevnad är idag de förändringar av vår viktiga kosthållning som ägt rum sedan mitten av 1900-talet. Dessa miljöförändringar, från naturlig till industriell giftbemängd och näringsfattig mat, är orsaken till den metabola pandemi som nu drabbar mänskligheten med full kraft och som redan börjat sätta spår hos halva jordens befolkning. Vi kan idag se hur bara en rubbad bakterieflora i vår tarm gör oss sjuka.

I länder som USA där pandemin börjat och nått längst, är minst två tredjedelar av människorna drabbade genom övervikt och skenande metabol och psykisk ohälsa. Där har medellivslängden trots avancerad sjukvård börjat minska de senaste åren, en utveckling som snart drabbar även andra länder. Medan denna pandemi rullar vidare utan kontroll, ägnas hållbarhetspolitiken mestadels åt ickeproblem som den lilla och för livet gynnsamma effekten av stigande koldioxidhalt i atmosfären.

Vad dagens metabola pandemi visar, är hur ytterst känslig hela vår existens är för förändringar av kritiska miljöfaktorer som t.ex. sammansättningen av vår kost och bakterieflora. Sker inte en återgång till en kosthållning i linje med den, vi som organism en gång anpassades till, då riskerar mänskligheten att degenerera och på sikt konkurreras ut av bättre anpassade livsformer. Vi tål helt enkelt inte som art allt för stora och snabba förändringar av kritiska faktorer i vår livsmiljö. Vi klarar möjligen av att anpassa oss till förändringar över årmiljoner men knappast över bara ett antal decennier.

 

Drömmen om att kolonisera andra världar

Den fantastiska tekniska utvecklingen under de senaste hundra åren har öppnat för möjligheten att besöka andra planeter. Det har satt fart på vår fantasi om att vi på sikt även skall kunna besöka andra solsystem. Vi ser även hur media översvämmas av förmenta iakttagelser av besök från högre civilisationer från andra solsystems planeter liknande vår jord. Dessa spekulativa iakttagelser har fått allt mer fart, i takt med att vi med hjälp av Hubbleteleskopet kunnat göra observationer av näraliggande solsystem som visat på en hög sannolikhet för jordliknande planeter där. Därmed har sannolikheten, för att det även finns intelligent liv på andra håll i vår galax, kunnat räknas upp.

Detta har satt fart på spekulationerna om besök av intelligenta varelser från andra civilisationer. Hur sannolikt är det att vi verkligen har fått sådana besök från andra solsystem? Det förekommer t.o.m. fantastiska spekulationer om tidigare besök av detta slag under historien och hur besökarna skulle ha påverkat den mänskliga rasen.

Självklart är människoliknade varelser på planeter i andra solsystem precis som jordemänniskan en frukt av årmiljoner av evolution i dessa planeters ekosystem. Dessa varelser är alltså helt anpassade till sin planets ekosystem både vad avser näring, bakterier och andra mikroorganismer. Precis som människan är givetvis de här varelserna ytterst känsliga för betydande förändringar i sin livsmiljö. Bakterier som fyller nyttiga funktioner i vår kropp kan t.ex. vara farliga patogener för dem och vise versa.

Vi kan idag bedöma sannolikheten, för utvecklade civilisationer med intelligenta varelser på planeter i anda solsystem, som mycket hög. Däremot är sannolikheten för att dessa kommer från planeter med mycket likartat ekosystem som jordens betydligt mindre, t.o.m. försvinnande litet. Möjligheten till olika variationer är i praktiken oändlig. Det mesta talar för att kontakter mellan människor och utomjordingar är förenat med mycket stora risker. Detta talar emot att främmande civilisationer skulle sända sina varelser till jorden och här ta direktkontakt med oss.

Utöver riskerna vid direktkontakter utgör i praktiken själva rymdresan från ett solsystem till ett annat en oöverstiglig barriär. Här handlar det om att resa i hundratals år för en ytterst komplicerad organism starkt anpassad till miljön på sin födelseplanet. Visserligen spekulerar olika science fiction romaner och filmer om hur man skulle kunna söva ner och bromsa de biologiska processerna för att klara långa rymdfärder, men detta förefaller med vad vi vet idag bara vara fantasier. Redan dagens rymdfärder med astronauter som befunnit sig i viktlöst tillstånd i några månader ombord på ISS visar på en fysisk degenerering som givetvis blir grav vid längre färder.

Det fantiseras även om teknologier som skulle möjliggöra förflyttningar snabbare än ljushastigheten. Den senare fastslogs i Einsteins Relativitetsteori som en hastighet som inte kan överskridas. Trots snart hundra års försök har denna teori inte kunnat kullkastas. Vi måste med andra ord inrätta oss efter att vi aldrig kommer att kunna röra oss snabbare än 300.000 km/sekund.

 

Den intelligenta slutsatsen

Den slutsats som denna analys leder fram till, är att vi inte skall räkna med att kunna sända människor av kött och blod så mycket längre än till Mars. Det innebär dock inte att vi måste ge upp drömmen om att besöka andra solsystem. Det måste dock ske under andra former än att sända människor dit. Här kommer utvecklingen av det som kallas artificiell intelligens (AI) in i bilden. Jag tror att människans långa rymdfärder i framtiden måste göras av AI-robotar som utrustats med bl.a. mänsklig intelligens, analysförmåga och kreativitet. Dessa robotar kommer inte att vara handikappade av att behöva hålla igång biologiska processer med komplex metabolism. De kan fraktas genom rymden i århundraden för att startas av automatik när de når sin destination. Där kan de sedan utforska den planet man siktat in sig på för att sedan sända tillbaka informationen till jorden. Den informationen kommer dock att nå våra efterkommande först efter flera hundra år.

Motsvarande slutsats kan vi nog räkna med, har även dragits av andra civilisationer med intresse för vår planet. Därför bedömer jag att i den mån vi blir besökta från sådana civilisationer, så är det av farkoster manövrerade av AI-robotar. Detta perspektiv kan vara nog så spännande och kanske skrämmande.

Lars Bern

PS.

Att döma av kommentarerna från alla er amatörkosmologer nedan, finns det en stort intresse för den vetenskapen. Jag tror inte det skulle skada för en del av er som framför vilda spekulationer att uppdatera er på var kosmologin och den teoretiska fysiken befinner sig vetenskapligt idag.
Man kan givetvis ifrågasätta de av vetenskapsmännen vedertagna hypoteserna. Nuförtiden ifrågasätts ju allt, ofta på väldigt lösa grunder. Orsaken till det är den pågående politiseringen och relativiseringen av en rad vetenskaper.
Den fysiska vetenskapen är dock en av få vetenskaper som ännu inte dragits in i dagens relativiserande, sannolikt beroende på att den är för komplicerad för att politiska charlataner skall begripa den. Jag känner en stor tillit till fysikerna och kosmologerna.
Ni som är intresserade och vill skaffa er en bättre grund att stå på, innan ni skriver av er era egna funderingar, bör läsa en nyutkommen bok av den mycket kompetenta vetenskapsjournalisten Joanna Rose med titeln Kosmiskt Pussel. Den ger en lättbegriplig sammanfattning om var kosmologin och fysiken står idag, på ett sätt som är tillförlitligt.

DS.